Sälenresan

Borta bra men hemma bäst- ja det stämmer verkligen. Jag har haft 4 illgoa dagar med strålande sol, bra backar och bra sällskap i sälen. Men ändå är det så skönt att komma hem. Jag längtar alltid hem till mitt rum, där man får vara lite i fred. Har precis färgat ögonbrynen, dom går i idé på sommaren och behöver lite färg. Nu sitter jag här vid laptopen och tittar på O.C som jag ALDRIG får nog utav. Tillbaka till sälen... det blev 2 skiddagar, lagom enligt mig eftersom jag tycker det kan bli lite enformigt med fler dagar. Det är första året som jag njöt av att åka, man frös aldrig och man kunde praktiskt taget åka näck- okej jag överdrev men ni fattar vinkeln. Denna påsk var det ca 100 000 turister i sälen och det märktes av på den häftiga utomhus afterskin. Ärligt, det var fruktansvärt bra stämning, det var sjukt mycket folk, ungdomarna dominerade och det enda jag kunde tänka på var att jag måste dra upp med ett gäng kompisar nästa år. Har aldrig varit på utomhus afterski men jag hoppas inte detta var den sista. Klart att det är mycket beroende på vädret men…

För övrigt så vann jag och Ammy tävlingen i år. Det har blivit en tradition att utse värsta vurpan varje år. Detta år fick vi var sin Norrlands öl mössor, pissgula sådana också. Dessa skulle vi bära hela dag två vilket vi så klart ballade ur och inte gjorde. Fan någon måtta måste det väl vara!:P
Motiveringen löd: Tjejer, dom har pistmaskiner, ni behöver inte försöka släta ut snön…
Inte för att jag gjorde några direkta vurpor som Ammy (haha… hoppas att du läser detta) men jag antar att jag utsågs för att jag sagt till alla som vi åkte med att jag kunde tänka mig att lära ut hur man åkte skidor till småbarnen nästa år. Men ack det skulle jag inte sagt. Direkt när jag sagt det så lyckas jag på något vänster när jag ska passera liftkortmaskinen fastna med ena benet innanför och andra benet utanför. Grejen med dom där liftkortmaskinerna är att man bara kan stämpla sitt kort en gång bara för att undvika att folk åker på samma liftkort. Så när jag satt fast där med en pinne mellan benen - halva kroppen innanför maskinen och halva utanför så uppstod det inte bara kaos inom mig utan kön bortanför maskinen bara växte och växte. Men det ordnade sig tillslut… Men som sagt, det var väldigt panikartat ett tag, och denna händelse fick jag ungefär höra varannan minut av ingen mindre än Mikael… men hämnden är ljuv.

Kort och gott har denna resan gjort gott, jag har fått återhämta mig, komma ifrån alla problem och hämta nya krafter, det behöver man göra ibland. Nu ska jag gå ut i trädgården och hjälpa till. Senare i eftermiddag ska jag träffa Sandra en sväng!

Hugges!